Tuulensuu, minä rakastan sinua

Två dikter översatt av Martin Westman.

Elsa Riutta, Herre du har lovat stiga fram

Elsa, Riutta, 18-årig soldat. I Lempäälä (Lembois) född arbetare som flyttat till fabrik i Tammerfors. Medlem av Tammerfors väpnade gardes 1. kompani. Försvararen av staden dog av hunger i fånglägret i Tavastehus 23. augusti 1918.

Herre, du har lovat att stiga fram, när de svaga förtrycks. Du har
lovat oss hjälp och räddning. Vi är i Rådhuset,
för dina fiender håller på att vinna.

Låt oss inte somna in i döden, utan tänd
ljus i våra ögon, så att våra fiender inte säger:
vi besegrade dem.

Ge våra fingrar fasthet att krama lugnt om avtryckaren.
Giv ett noggrant sikte, så att våra motståndare inte får glädjas
över vårt nederlag.

Hämta flera patroner, förband och sardiner. Vi litar på
din nåd och får glädjas över din hjälp.
Du tar hand om oss.

Visa Rådhusets heliga försvarare din förunderliga kärlek.
Värna oss som din ögonsten.
Hölj oss i dina vingars skydd.

Nu, när gevärsmännen från fönstren traktar efter våra liv
och en kanon släpats fram och pekar mot dina utvalda.
Blodsfienderna omringar oss på alla sidor.

Stadens erövrare har förhärdat sina hjärtan och
talar med stoltserande högmod.
De ropar från fönstren: ge er.

Fienden är redan vid teatern och bankar med brandhake
på vårt Rådhus´ dörrar. De är i hälarna på oss,
omringar oss på alla sidor.

Våra fiender lurar på tillfälle att slå oss till marken.
De är som ett lejon traktande efter byte,
en best som ligger i bakhåll.

Skynda till hjälp, tryck ner dem på knä på torgets kullerstenar
Rädda oss med ditt svärd. Vi är dina egna.
Annat förmår vi inte.

Befria oss med dina händer ur de onda människornas våld,
deras för vilka det här livet är allt.

Suoma Lehtonen, du har vackra ögon

Suoma Elisabeth Oskarsdotter Lehtonen, 30 år, soldat. Född i Lembois (Lempäälä) och skriven i Tammerfors. Till yrket tjänarinna. Stupade 4. april 1918.

Du har vackra ögon. Blå. Du tittar framåt.
Din näsa är inte från ett torp. Den är krökt som i ett hus.

Låt mig släta till ditt hår. Jag tar av dig mössan
och torkar dig i pannan. Din varma kind blossar ännu.

Jag flyttar ditt hår så att öronen syns.
De är kalla. På din kind har det stänkt mylla.

Jag torkar av handen på rockuppslaget och smeker
dina kinder rena. Dina ögon sträcker sig mot himlen.

Jag väter fingret i blodet på din hals. Jag målar dina läppar 
röda. Jag kysser din torra mun.

Jag knäpper upp din översta knapp, så det inte spänner. Jag tar
tag i dina händer och lyfter dem i bättre ställning.

Jag gräver mig in bredvid dig. Jag vänder ditt huvud mot min axel.
En granat har rivit upp din mage.  Blodet rinner i sanden.

Du ser framåt. Jag bakåt. Jag lovade
skriva.  Ditt blod, mitt minnes bläck som löper.